Teaterrepubliken

URPREMIÄR I NOVEMBER


FRI ENTRÉ PÅ DÖRREN I MALMÖ!

MANUSFÖRFATTARENS ORD OM DEN KOMMANDE FÖRESTÄLLNINGEN:


Ingen medelklassfigur kommer någonsin stå på Teaterrepublikens scen i en betydande roll igen. Det är inte ett politiskt statement; jag är bara så evinnerligt trött på medelklassens berättelser. Jag har tillbringat mitt liv med deras böcker och filmer och jag har gjort mitt bästa för att tycka om dem.


Fast nu orkar jag inte läsa fler biografier om konstnärsfruar i skuggan av sina män och långfilmer om söner som inte kan leva upp till fädernas krav, jag har hört dem till leda och de har ingen relevant koppling till mitt liv. Och de få gånger jag ser min värld skildras på scen, då är det nästan alltid en medelklassprotagonist som tittar ner på den med förundran.


Jag orkar inte mer, jag vill att de ska tystna, jag vill inte höra om era obekväma släktmiddagar och jag bryr mig inte vem som ska få sommarhuset på Gotland. Att åka till ett sommarhus är lika orealistiskt för mig som att resa till jorden inre – och jag ser mycket hellre en pjäs om det senare då.

Föreställningsbilder MODERN KONST 2022

TEATERREPUBLIKEN REKONSTRUERADE DEN STORA BERÄTTELSEN OM DEN MODERNA KONSTEN.

Den traditionella berättelsen om Modern konst ser ut ungefär så här: modiga målare, och senare författare och andra, utmanar målet att avbilda världen naturligt och väljer istället ett subjektivt, konstnärligt perspektiv i sin konst.


Därefter utmanas själva tanken om figurativ konst, och konsten som ett handverkmässigt objekt överhuvudtaget. En ny idé får fäste, en idé om konsten som en meningsbärande process där själva objektet är underordnat den bakomliggande tanken ... och det är helt sant.

Men det finns också en annan berättelse, som är minst lika sann. Och det är att konstnärer i början av förra seklet från priviligerade miljöer såg sin position hotad av ny teknologi och friare tillgång till utbildning. Därför tog de fram ett nytt konstideal för att bibehålla sina privilegier.


Det är en utveckning som fortsatt i 100 år till idag, där AI-algoritmer och högutbildade illustratörer från Indonesien kan utkonkurrera den eurocentrerade konstvärlden på de flesta plan.


De priviligerade har fått uppfinna mer extrema ideal för hålla kvar sin makt, och dagens konst har i princip ingen koppling kvar till individuell skicklighet eller originell utblick. Det handlar främst om vem man är och vilket språk man använder, huruvida ens arbete klassas som ett konstnärligt verk.